Hyttruin & Masugnsmuseum

Rönnöfors Bruk uppgång och fall

Järnframställningen i fjällmiljö o glesbygd. Upprinnelsen går att finna i Kaxås Åflo hammare med vallonättlingen och bergsingenjören Carl Ferdinand de Ron från 1840-talets första hälft som "Brukspatron". Fort nog flyttade CF de Ron till Rönnöfors där en masugn byggdes och smedjor, gjuteri och kolhantering blev stort. Malmen hämtades ur myrar o tjärnar samt den närbelägna Örnstolgruvan. Affärerna gick dock dåligt och första konkurs var ett faktum 1849 varpå CF de Ron avflyttade 1850 med familj. Sedan står konkurserna på rad fram till 1880-talet. Bruket såldes sedermera till Heffners trävarubolag, senare till Wifstavarfs AB och till sist till SCA. Bruket ägs idag av Rönnöfors Byalag. I modern tid har masugnen renoverats och kan visas tillsammans med en hel del redskap, gjutgods och smide från den tiden när det begav sig.

Vallonättlingen Ingemar Norman med rötter i Graninge Bruk och tidvis boende i Rönnöfors är vår ciceron/guide. 

Masugnen i Rönnöfors är en av Sveriges få bevarade mulltimmersmasugnar.

Guidad visning kan kombineras med fika i det nya skotercaféet beläget i den gamla Byskolan i övre Rönnöfors.

Bokning/prisuppgift för Masugnsmuséet & fika

Bruksgården (privat hem)

Bruksgården ägs idag av två föreningsmedlemmar och är ett privathem där det bedrivs verksamhet i form av "Saran-Yoga" i lagården.

Bruksgårdens historia

I samband med ett seminarium på Jamtli om "Järnbruken som försvann" (en rapport skriven av Ove Hemmendorff och Camilla Olofsson) i oktober 2011 gjordes en exkursion till bl.a. Rönnöfors. Deltagare där var, 
Ove Hemmendorff, Sven Olofsson, Mats Göransson, Inger Sandström, Olof Andersson, Christina Persson och Björn Björck (kyrkoingenjör, Uppsala stift) som höll i exkursionen.

I rapporten går bl.a. följande att läsa om just Bruksgården. Hela rapporten kan du läsa genom att klicka på länken nedan.

"Byggnadsbeståndet i Rönnöfors liknade mycket det på samtida bruk i Bergslagen. Till Rönnöfors bruk hörde 1847 enligt brandförsäkringshandlingar som mest 26 byggnader och två hemman, totalt 32 byggnader (Björn Björck muntligt meddelande 27.-28.05.2010). Flertalet är borta: herrgårdsbyggnaden, arbetarbostäderna, två kolhus, malmbod, hammarsmedja, brohus och bro. Ett fåtal finns kvar, som masugnen, gjuthusruinen där också rostugnen fanns, kontorsbyggnaden Blåsenborg, dammstuga, bryggstuga, ladugård, magasin och drängstuga. Vid seminariets exkursion kunde Björn Björck återfinna grunden efter det ena kolhuset i slänten mellan herrgården och masugnen. Det torde vara samma grund som på informationsskyltens karta har markerats som källare. Vidare återfanns en smedjegrund och fundamenten till stångjärnshammaren liksom även spår efter färskningshärden där stångjärnssmedjan stått nere vid ån. Masugnen, uppförd hösten 1847 och i drift 1848, lär vara Sveriges kanske bäst bevarade mulltimmerhytta." 

Kyrkans historia

Runt år 1830 började behovet av att bygga en kyrka eller ett kapell byggas i takt med att byggena i denna del av socknen ökade. I samband med att Rönnöfors Bruk utökades växte behovet ytterligare. Vid bruket uppläts en särskild bönesal för gudstjänster men det skulle snart visa sig att den var alltför liten. År 1861 beslutades det efter drygt 10 års diskussioner inom sockenstämman att en "bruks- och sockenkapellkyrka" skulle uppföras i närheten av Rönnöfors Bruk. Den intilliggande Prästgården, som idag är privatbostad, uppfördes 1922-23 enligt ritningar av arkitekt Ivar Stål från Östersund. Men söndagen den 19 januari 1941 började brandrök tränga in i kyrksalen under högmässan och hela träkyrkan brann ned till grunden efter ett mycket kort brandförlopp. Man kan anta att det eldas rätt friskt för att hålla den stränga kyla utanför dörren.

1921 beslutades att en begravningsplats skulle anläggas och fr.o.m. 1925 kunde därmed begravningar hållas i Rönnöfors.