Hyttruin & Masugnsmuseum

Rönnöfors järnbruks uppgång och fall

Idag är det svårt att tro att lilla pittoreska Rönnöfors en gång var starkt förknippad med den tidiga järnframställningens oväsen och rök, men ta vägen förbi den gamla bruksherrgården ner mot vattnet och den stora masugnen avtecknar sig snart över trädtopparna, ett sista minne av ortens en gång centrala betydelse för regionen.
Under 1800-talets första hälft tog bergsingenjören Karl Ferdinand de Ron initiativet till att etablera Rönnöfors bruk. Han flyttade från Åflohammars bruk i Åflo till Rönnöfors, där han uppförde en masugn samt smedjor, gjuteri och kolhantering. Järnframställningen i Rönnöfors var en del av en tidig industriell verksamhet i området, där malmen huvudsakligen hämtades från Örnstolgruvan och Grötomsgruvan i Kalls socken samt från lokala myrar. Rönnöfors bruk utvecklades till en betydande industriell enhet, med flera byggnader som stångjärnshammare, masugn, herrgårdsbyggnad, kontorsbyggnader och magasin. Även bostäder för arbetare, en skola och ett kapell uppfördes. Verksamheten vid bruket omfattade gjutning av hushållsredskap, spiselhällar och järnkaminer, samt tillverkning av smidda järnprodukter som yxor, spik och plogar i Åflo och Långforsen.

Trots tidiga framgångar ledde ekonomiska svårigheter till flera konkurser under 1800-talet, och bruket genomgick flera ägarbyten innan det så småningom lades ner. Den restaurerade masugnen är idag en av Sveriges få kvarvarande mulltimmersmasugnar och en viktig del av det lokala kulturarvet. Bredvid står den fallfärdiga ruinen efter brukets gjuteri. Masugnen inrymmer idag ett litet museum som visas upp på begäran av Rönnöfors Lysförening och Byalag medan ruinen går att besöka på egen hand. Vägen ner till Rönnöfors masugn är privat, så parkera vid landsvägen och promenera ner till ruinområdet.

Vallonättlingen Ingemar Norman med rötter i Graninge Bruk och tidvis boende i Rönnöfors är vår ciceron/guide. Skicka ett mail till ronnoforsbyalag@gmail.com för att göra en förfrågan om guidning.

Bruksgården

Bruksgården är idag ett privat hem.

Bruksgårdens historia

I samband med ett seminarium på Jamtli om "Järnbruken som försvann" (en rapport skriven av Ove Hemmendorff och Camilla Olofsson) gjordes 2011 en exkursion till bl.a. Rönnöfors. I rapporten går bl.a. följande att läsa om just Bruksgården. Hela rapporten kan du läsa genom att klicka på länken nedan.

Byggnadsbeståndet i Rönnöfors liknade mycket det på samtida bruk i Bergslagen. Till Rönnöfors bruk hörde 1847 enligt brandförsäkringshandlingar som mest 26 byggnader och två hemman, totalt 32 byggnader. Flertalet är borta: herrgårdsbyggnaden, arbetarbostäderna, två kolhus, malmbod, hammarsmedja, brohus och bro. Ett fåtal finns kvar, som masugnen, gjuthusruinen där också rostugnen fanns, kontorsbyggnaden Blåsenborg, dammstuga, bryggstuga, ladugård, magasin och drängstuga. Vid exkursionen kunde man återfinna grunden efter det ena kolhuset i slänten mellan herrgården och masugnen. Det torde vara samma grund som på informationsskyltens karta har markerats som källare. Vidare återfanns en smedjegrund och fundamenten till stångjärnshammaren liksom även spår efter färskningshärden där stångjärnssmedjan stått nere vid ån. Masugnen, uppförd hösten 1847 och i drift 1848, lär vara Sveriges kanske bäst bevarade mulltimmerhytta." 

Kyrkans historia

Rönnöfors bruk fick sitt första kapell på 1860-talet, på en skogsklädd höjd med utsikt över Landösjön, på avstånd från bebyggelsen. Detta träkapell brann 1941 och ersattes på samma plats av den nuvarande kyrkan, invigd 1954. Kyrkogården anlades för det första kapellet. Långhuskyrkan är uppförd i gult tegel. Kyrkan har smalare kor, skiffertäckt sadeltak i två fall och torn med spira i väster, samt sakristia i norr.